onsdag 11 januari 2012

Det kom ett brev...

... som väckte min lust till bloggen till liv igen. Igår fick jag världens gulligaste mail av en tjej som fullkomligt älskade min bröllopsblogg. Hon beskrev hur hon lusläste den inför sitt stundande bröllop och hur mycket inspiration och tips hon fått. Ja, hon kallade mig till och med sin egen wedding planner! =)

Efter ett sånt mail kan man bara inte låta bli att gå in och kika igen här på bloggen. Ni är många som varje dag går in och kollar om jag har uppdaterat, och oj vad besvikna ni måste blivit många gånger. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga till mitt försvar. Jag har bara inte haft tid. Och när jag har haft tid så har jag inte haft lust att blogga. Så istället för att komma med stora ursäkter och löften inför framtiden så medger jag att jag vart skitkass men kan samtidigt konstatera att det är kul att vara tillbaka igen.

Jag hoppas att ni fick ett bra slut på förra året och en fantastisk start på det nya. Det har jag med fått. Veckan mellan jul och nyår spenderades främst i ryggläge och främst med två aktiviteter. Antingen har jag inte gjort något (spelat tv-spel) eller så har jag landat i mig själv och funderat på framtiden. Det har vart oerhört härligt och nu känner jag mig grundad, lugn och nyfiken på det nya året. Om någon annan känner ett behov av att pausa en stund ifrån livet för att reflektera och fundera lite, så kan jag verkligen rekommendera floating som ett alternativ för lugn och ro.

Jag känner mig hoppfull om det nya året och därför inleder jag det nya året med en av mina favoritcitat av fantastiska Marianne Williamson. Här hittar jag styrka när jag behöver:


Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga. 
Det vi fruktar mest är att vi har omätliga krafter. 
Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest. 
Vi frågar oss, vem är jag att vara briljant, underbar, begåvad och fantastisk? 
Men hur skulle du kunna vara något annat? 
Du är ett av Guds barn. 
Världen är inte behjälpt av att du låtsas vara obetydlig. 
Det finns inget upplyst i att krympa så att andra människor i din närhet slipper känna sig osäkra. 
Vi är skapta för att briljera, så som barn gör. 
Vi är födda för att förverkliga den Guds härlighet som finns inom oss.
 Den finns inte bara i några av oss, den finns i alla. 
Och när vi låter vårt eget ljus skina, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma. 
När vi har frigjorts från vår egen rädsla, 
frigör vår närvaro automatiskt andra. 

1 kommentar:

  1. Detta är en dikt som också ger mig styrka, som man verkligen kan behöva i livet ibland, både i vardagen och annars. Tack för att du dela den med dina bloggläsare.
    Heléne

    SvaraRadera