Drömmar kan slå in

Idag är jag glad! En av mina drömmar har nämligen blivit sann - jag ska börja sälja mina smycken i butik! =) Egentligen är det alldeles för tidigt, jag har inte alls hunnit förbereda mig, ta fram ordentligt material eller gjort någon satsning på något sätt för att få in dem i butik. Det har vart ett långsiktigt mål som jag skulle ta tag i till sommaren tänkte jag. Men så ringde en av mina goaste vänner för några veckor sedan och frågade om jag var intresserad av att sälja mina smycken i butik. Hon satt och fick sina naglar fina på Fridas i Stockholm och hennes nagelspecialist la märke till hennes ring som hon fått av mig och föll pladask för den. Idag var jag på möte hos dem och om en vecka kommer man att kunna köpa och beställa ringar på Fridas, Grev Turegatan 25 i Stockholm. Några av de produkter de ville sälja:

Ring med datum

 Halsband med 3 tags i äkta silver

Ab imo pectore - Av hela mitt hjärta

Och som om inte det vore nog. Samma dag som en av mina drömmar går i uppfyllelse, gör även en av Robbans stora drömmar det. Idag och två dagar framåt ställer han ut sina foton på Kammakargatan 52 i Stockholm som slututställning på Berghs. Ikväll var jag och kikade på vernissagen och det var riktigt mycket folk.  Robban ställde ut en serie på nio svartvita bilder ifrån ett stålverk i Värmland. Jättekul att se och det fanns mycket fina bilder!

Robban i samspråk med en av sina lärare

Pysselvinst

Idag är det en månad kvar till jag och maken drar på smekmånad till Thailand och Bali. 3 1/2 lååånga veckor kommer vi att vara borta och det är som gör att vi orkar jobba till max nu. Förra veckan var jag på en liten Sverigeturné och modererade ett seminarium om entreprenörskap i skolan för Svenskt Näringslivs räkning, vilket var jättekul! Jag ska även ut en sväng under veckan som kommer. Robban i sin tur har sin slututställning på Berghs till veckan, så han har jobbat för fullt inför det. Plus att vi har en massa annat att göra. Det är kul, men andra saker som t ex pyssel och bloggande får lida lite för det. Ju mer jag jobbar, desto mindre bloggar jag. Men jag hoppas på att det kommer att bli ändring på det snart. Det har redan trillat in beställningar på handgjorda julkort och smycken till julklappar, så jag kommer att prioritera mitt pysslande mer framöver.

På ett forum för pysslare ligger det då och då uppe utmaningar och tävlingar som man får delta i. Den senaste tävlingen låg uppe under Halloween och utmaningen var att skapa ett kort utifrån en skiss. Det var en bra och inspirerande skiss, så självklart var jag med i tävlingen. Efter en omröstning bland forumets medlemmar visade det sig att mitt bidrag kom på en 3:e plats och att jag vann ett presentkort hos tävlingsvärden! Gissa om jag blev glad! Det var min första pysselrelaterade vinst någonsin och det gav mig inspiration att skapa ännu mer! Här ska pysslas! =)

Kortet som resulterade i min 3:e plats. 

Stämpeln kommer ifrån mina nya favoritstämplar KimmieStamps.

Ett annat tävlingsbidrag i lite mer vintagestil

Att sälja ett hantverk

Tålamod och passion. Det är nog så jag skulle beskriva hur det är att sälja ett hantverk. Det är många som har frågat hur jag gör mina ringar och när jag nu har märkt att det finns folk som tror att jag bara trycker dit några bokstäver, så kände jag att jag ville bjuda in er i min lilla smyckesverkstad så att ni kan se hur det går till. Skillnaden att skapa smycken av silverplätering och äkta silver är enorm. Många stämplar idag bokstäver på silverpläterade tags till halsband och då handlar det om att göra så lite skada på silverpläteringen som möjligt för att den ska hålla. När man arbetar med äkta silver blir processen lite av det omvända, vilket snart kommer att synas. Jag vill dock vara noga med att poängtera att jag har inte gått någon utbildning i silversmide och min process kan vara helt fel, men jag tycker att jag har hittat ett sätt för att skapa de ringar jag gillar.

Det börjar med att jag får en beställning ifrån Signerat och sedan tar jag fram det silver och de metallstansar med bokstäver som jag behöver. I början satt jag själv och klippte ut lagom bitar i silverplåt, men nu har jag hittat en silveraffär som på en tiondel av tiden kan skära till dubbelt så många, så nu köper jag silverbitarna i rätt mått redan från början.

  Det första jag gör är att stansa in de rätta bokstäverna i silvret. Det här är en ring med namnen Hilda & Nora som vi kommer att få följa. Det är lite knepigt att få bokstäverna raka, med jämna mellanrum och lika djupa och det har gått åt många spillbitar när det blivit fel. Självklart strävar jag efter att få dem så raka så möjligt men jag kan samtidigt tycka att just i den här delen kan det vara lite charmigt att de blir lite sneda. Jag hamrar med en vanlig hammare i en gjutjärnspanna som jag ställt på en handduk för att inte grannen ska bli arg. För säkerhets skull har jag även satt möbeltassar på hammaren så att det inte ska låta så mycket. 

Efter stansningen är det dags att forma ringen och det gör jag genom att fila ner alla kanter. Det behövs inte formas så mycket, men det ska vara jämn med rundade hörn och den får inte kännas vass någonstans. Till min hjälp sätter jag fast den i ett skruvstäd och använder en fin-fin metall fil.

När kanterna är filade är det dags att förstöra silvret. Ja, det är praktiskt taget det man gör när man oxiderar det med frätande argentoxid. Det gör att silver svartnar helt och för att göra det med precision används tops. Här gäller det att få ned argentoxiden ordentligt i bokstäverna, men att samtidigt akta sig för de små reporna som kan finnas runt om. Oxideringen gör man för att bokstäverna ska markeras och synas och det vill man ju inte att reporna ska göra. 

Slipningen är det mest tidskrävande i hela processen med att göra en ring. Med sandpapper av olika grovlek slipas hela ytan ner för att bli fin och slät. Första gången jag gjorde detta kändes det verkligen som om jag förstörde hela silvret då det blev en massa repor, men ju finare sandpapper man kommer till desto finare blir resultatet och när man kommer till 1000 så är silvret helt slätt. Genom att slipa åt olika håll med varje grovlek får man bort alla som ojämnheter som kan ha uppkommit under stansningen och filningen. Även det mesta av den överblivna oxideringen försvinner här.

Sedan rengörs ringen ordentligt med tvål och vatten för att få bort alla små sliprester. Nu ser det ur som på bilden med släta ytor, men lite oxidering kvar vid namnen. Vill man ha ringen i borstat silver kan man sluta slipprocessen här.

När ytan känns bra är det dags att slipa med vax. En sliptrissa sätts på en vanlig borr och man fångar upp det hårda vaxet innan man börjar slipa direkt på ringen. Sedan är det dags för en ny tvättning med tvål och vatten med noggrann torkning.

Tillsist är det dags för att få upp glansen med polering. Den hårda trissan byts ut mot en mjukare med ludd som man kör på det hårda poleringsvaxet innan man polerar silvret.

Efter poleringen ser man verkligen skillnaden på silvret och hela ringen skiner verkligen. Förhoppningsvis känns ringen fin, slät och jämn ut och det är dags att forma den.

Ja, ringen får ju inte sin runda omlott-form av sig själv så då är det dags att ta fram gummiklubban och sitt stålrör i fingerstorlek (som jag tror att hittade genom att skruva isär en lampfot hemma...). Sedan är det bara att forma och forma tills ringen känns lagom i storlek och rund i formen. Det som är så bra med omlott-modellen är att det är lätt att justera storleken genom att trycka ihop eller dra isär den.

Sedan är det bara att slutputsa den med en putsduk och cirka 2,5 h senare så är ringen är klar!

Så nu vet du att om du skulle få en sådan här ring av någon så ligger det mycket kärlek i den, inte bara ifrån den person som bestämt ett budskap eller en text just till dig, utan även ifrån mig som har tillverkat ringen. Eftersom det är ett hantverk så blir verkligen ingen ring likadan. Bokstäverna kanske har hamnat lite på sned eller ringen kanske blivit lite bucklig i formen, men det är ju ett tecken på att det är just handgjort! På frågan hur jag har tid och orkar att göra alla dessa ringar avslutar jag som jag inledde: Tålamod och passion.

Om du blev inspirerad att ge bort en ring till någon du tycker om eller köpa en present till dig själv så tycker jag att du ska göra det här.

Stämpelförvaring

Hösten framkallar en manisk organisations-nazist i mig. Garderoben ska vändas ut och in för att rensas ut, köksskåpen kastas ut för att synas med lupp och mitt pyssel kommer inte undan heller. Det känns som om det ständigt finns bättre, snyggare och effektivare sätt att förvara sina pysselsaker på. Detta år var inget undantag och när jag stod och tittade på min stämpelförvaring kändes det som om det var dags att förnya den. Jag var nöjd med principen att stämpla upp motiven på ena sidan och förvara stämplarna på den andra, men jag var inte nöjd med att förvara dem stående och att jag hade sorterat dem efter företag. Tillslut hittade jag en lölsning som jag tyckte både var snygg och verkade praktisk. Det var Tim Holtz Stampbinder som jag köpte hem ett par av. Jag blev kär direkt! Visserligen rymmer de inte jättemånga stämplar (ca 8 st A5-blad) med de är riktigt snygga och jag är jättenöjd med att ha börjat sortera efter motiv istället!

Min nya stämpelförvaring sorterat efter motiv. Två pärmar innehåller textstämplar och fyra olika motiv.

Inuti pärmen sitter stämplarna fast på baksidan av de uppstämplade motiven

Discokalas

Kommer ni ihåg när man var liten och man fick gå på kalas? Var inte det underbart kul? Man fick sätta på sig kalasbyxorna, spraya luggen (i bästa fall med lite färg) och sätta på sig sina finaste kläder. Ok, det var sent 80-tal, men det är själva känslan jag vill åt. Jag har i alla fall för mig att det var pirrigt i magen, man åt sig proppmätt med godis och man lekte massa lekar.

Förra hösten fick jag en beställning på inbjudningar till ett 2-års-kalas med Pippi-tema och för några veckor sedan var det dags för en ny beställning. Denna gång till ett 3-års-kalas med Disco-tema. En massa söta tjejer ska komma glittriga på kalas och självklart var jag inte sen att hoppa på detta. Tjejigt och glittrigt var önskemålen och jag kan lova att jag satt och drömde mig bort till härliga kalasminnen och log lite fånigt under större delen av arbetet med inbjudningarna. Så här blev resultatet.

Inbjudningen fick gå i rosa och silver för att fånga upp den glittriga känslan

Disco-kulan och Disco-tjejen är satta på 3D-kuddar för att få lite djup i kortet

Lär känna dina bröst

Totalt ställs omkring 50 000 cancerdiagnoser varje år i Sverige. Av dessa är drygt 7 000 bröstcancerdiagnoser. Omkring en fjärdedel av all cancer hos kvinnor är bröstcancer, som därmed är kvinnans vanligaste cancersjukdom. Mellan 15 och 20 kvinnor insjuknar varje dag.


Ett av de pysselforum jag är aktiv på väljer varje år att vara med och engagera sig för att samla in pengar till Rosa Bandet och detta år är inget undantag. På forumet finns massa duktiga pysslare i alla möjliga material som nu har skänkt handgjorda saker till auktion. Det finns även många butiker som skänker pyssliga paket. Varje dag läggs nya auktioner upp och alla pengar som de bringar in går oavkortat till Rosa Bandet-insamlingen. Det finns en hel del fina saker där att bjuda på: perfekta julklappar, unika varor och presenter till nära och kära. Skynda dit och ta chansen och bidra samtidigt till något gott!


Självklart ville även jag vara med och bidra med det lilla jag kan. Jag har redan skänkt en Änglaklocka som auktionerats ut, men nu ligger en auktion uppe på 2 st silverringar, en med texten "Aldrig Ensam" och en blank som man får välja text själv på. Auktionen är uppe till i morgon tisdag 20.00 och man kommer direkt till den genom att klicka här. Happy Bidding!

Min senast gjorda ring - Hedvig & Herman

Hösten lockar fram vintage

I onsdags kväll åkte vi till Karlstad för att jobba under resten av veckan. Robban spenderade torsdagen på en fabrik i Hagfors som ligger långt upp i de värmländska skogarna där han fotade riktigt häftiga bilder till ett fotoprojekt i skolan. Hans kommentar efteråt var "Jag förstod ungefär 80 % av vad de sa".
I går åkte vi till Uddevalla för att filma en entreprenörsexpert till ett uppdrag och kom hem med mycket inspiration och kreativa tankar. En perfekt start på helgen med andra ord!

Innan vi åkte hit så hann jag med att göra ett par kort. Jag har riktigt mycket skaparglädje nu och det kombinerat med att jag har tok-shoppat pysselgrejer de senaste veckorna gjorde att jag inte kunde stå emot längre. All inspiration var tvungen att komma ut i någon form. Det är så skönt när man inte behöver tänka. Det är som fingrarna har eget liv. Jag började sent, vid 23-tiden och hade egentligen redan tagit ett aktivt beslut att det var för sent att börja. Jag hade två mottagare till korten i huvudet, men jag blev själv lite förvånad när jag bara en halvtimme senare satt och tittade på två klara kort och båda var i vintage-stil, som jag inte alls brukar skapa i annars. Nåväl, det var kul i alla fall och jag hoppas att mottagarna blev glada.

Ett kort i blåa och beiga toner med papper och ord från Collection Elements. Blommor är utstansade med Retropunch.

Ett vintagekort i vitt och beige med papper och detaljer ifrån Collection Elements. Hjärtat är målad med Crackle Paint (old paper).

Spets, knappar och rivna kanter känns som ett givet inslag på vintagekort

Survival kit för hösten

Det blir allt mörkare och kallare ute. När jag var yngre hade jag väldiga höstdepressioner och var både extremt trött och mådde allmänt kasst. Det har dock blivit bättre och bättre ju mer jag har lärt mig att lyssna på min kropp och nuförtiden märker jag inte av något. För mig har det handlat om att försöka hitta det mysiga med hösten, det man kan längta till under sommaren. Som att vara ute och gå i solen när löven skiftar färg, tända en brasa, hälla upp varmt och gott te, sätta på sig mjuka och varma tofflor, äta choklad, ta ett glas rött, tända ljus och vara inne och pyssla så klart.

En kopp gott grönt te 

I helgen var vi på middag hos våra favorit Resarö-bor och njöt av sällskap, mat och dryck. Det var enormt trevligt och det hjälpte mig faktiskt att komma loss i min kreativitet igen. Att ha med sig en liten gå-bort-present är när man är bjuden på middag tycker jag är det minsta man kan göra för sina vänner. Varför inte ge bort ett litet survival-kit för hösten till värdparet så att även de kan njuta lite? Jag köpte mitt favorit-morgon-te, god choklad och gjorde egna, personliga tekulor som livar upp en enkel tekopp.

Ett litet gå-bort-kit bestående av personliga tekulor, grönt te och choklad

Tanken med tekulorna var att man ska bjuda någon man tycker om på te, så jag satte två tags på dem. På den ena står det "Min" på och den andra "Din". Annars är det sötvattenspärlor i vitt och turkos med detaljer i antikt silver. Förhoppningsvis livar det alltid upp någon!

Tekulor "Min" och "Din"

En mini-modell

Vilken respons jag fick på mina baby-converse! Jag har fått flera mail om dem och även många som jag stöter på frågar om man kan beställa dem. Visst, de är ju verkligen jättesöta, men grejen är ju att jag inte riktigt kan virka - än. Jag bara låtsas lite, tills jag har tränat upp mig. Min plan är att jag ska virka och virka och virka, tills jag blir duktig på det. Duktig på riktigt. Det är klart att jag kan virka ett gäng och dela ut till de som vill ha, men jag har inte riktigt kommit dit där jag känner mig bekväm att ta betalt för dem än. Jag ska bara träna lite först, så återkommer jag sen. Jag har dock tagit ett första, viktigt steg i min virkkarriär - jag har skaffa en modell. Jag menar, det är ju svårt att veta hur stora skorna ska vara i vilken ålder, vilka färger som gäller och vilket garn som är skönast, så man måste ju prova sig fram. Min modell är ett fullbordsproffs och har alltid det senaste i klädväg, så jag känner mig helt trygg med honom. Låt mig presentera Nils:

Nils provar sina blåa Converse

Det är toppen att få ha en modell som jag kan skicka produkter till för att testa innan jag ger mig ut på marknaden med dem. Det kan mycket väl hända att jag vill skaffa mig någon mer modell i framtiden, då jag har en hel del med idéer som kan bli verklighet. Känner du någon som skulle kunna vilja vara med och testa nya grejer, gärna bebis eller barn upp till 5 år, så hör av dig så sätter jag ihop en lista på intresserade som jag kan höra av mig till när det närmar sig.

Blå baby-converse

Bröllopskort på flaska

Vilken härlig helg det har vart! Det har verkligen gått i ett, men bara en massa roliga saker har hänt. I fredags kändes det som om vi ville fira lite extra, så helgen började med ett par goda glas bubbel. Sedan spenderade jag det mesta av kvällen i köket där jag bakade surdegsbröd och förberdde för- och efterrätt till lördagen. För igår fick vi nämligen fin-besök ifrån Karlstad! Det var goaste Helena och Mia med grabbar som kom till huvudstaden för att umgås. Vi hade en underbar dag och kväll tillsammans innan ljudnivån blev så hög att vi insåg att det var lika bra att fortsätta ute på stan. Vi kom inte hem igen förrän vid 04.00-tiden, så det blev en välbehövlig sovmorgon i morse.

Något annat som är riktigt roligt är att inte mindre än två av mina vänner har berättat att de är gravida under helgen. Jag är så otroligt glad för deras skull och det ska bli kul att följa deras resa! Det känns som om det går någon våg nu med vänner som både gifter sig och skaffar barn. Kul, tycker jag!

För ett par veckor sedan fick jag en beställning på ett bröllopskort som skulle gå i höstfärger. Det skulle dessutom sitta på en flaska och innehålla pengar, så det var bara att gnugga sina kreativa knölar. Resultatet blev en variant på ett flaskkort med en lite box där man kan sticka in pengar eller presentkort:

Kortet gick i vitt, guld och beige

Det gick i samma stil som brudparets hemsida där man använt snurklor

 Kortet påträtt på flaskan. På tagen kan man skriva vem presenten är ifrån.

Vårt bröllop ur mina ögon, Del 5 - Vigsel

Som jag skrivit tidigare så bestämde vi ganska tidigt att vår vigsel skulle vara kyrklig och ske utomhus vid vatten. Annars hade vi nog inte så mycket förväntningar på själva vigselakten. Vi hade ingen koll på hur mycket som var fritt och hur mycket man fick vara med och välja själv och vi kände ingen präst som vi visste att vi ville ha. Vi blev tilldelade en präst i maj och med en godkänd hindersprövning i handen träffades vi på vigselplatsen i juni där vi tillsammans gick igenom vigseln. Det mesta av programmet var ”enligt traditionell vigselsed” medan man fick välja helt själv ordning på sånger, psalmer och dikt. Det kändes märkligt och spännande på samma gång att sitta där med vår präst på platsen vi skulle gifta oss och prata om bröllopet. Vi fick också välja om vi ville avge våra löften under vigselakten helt själva eller om vi ville läsa efter honom. Vi valde det senare då det kändes som om det skulle vara tillräckligt mycket nervositet i luften den dagen.

På väg fram mot prästen

Vi hade hyrt in en jätteduktig stråktrio som spelade under vigseln. De spelade vår ingångsmarsch (Brudmarsch – F.Mendelssohn), våra psalmer (I denna ljuva sommartid och En vänlig grönskas rika dräkt) och vår utgångsmarsch (Viva la vida – Coldplay) och de gjorde det jättebra! Vår tanke med dem var att ha en pampig introlåt (jag får alltid gåshud när jag hör just den), somriga psalmer som alla hört förut och en härligt glad utgångslåt. Eftersom vi hade hyrt in musikerna själva så var vi också fria att välja de låtar vi ville ha. Ska man vara i kyrkan kan det vara bra att kolla med kantorn om man har specifika önskemål.

Vårt duktiga stråktrio

Det som kändes viktigast under vigseln var solosångerna. Mina vänner som gift sig har i princip alla sagt att de starkaste minnena under vigseln är ifrån solosångerna. Vi valde mellan att hyra in någon duktig musiker eller att fråga någon som stod oss nära och för oss blev valet lätt. En av mina närmsta vänner hade berättat att hon och hennes syster ofta sjunger ihop på bröllop och dop, så även om vi aldrig hört dem sjunga så valde vi att fråga dem. Vi ville hellre ha någon som känner oss och som kan sjunga låtarna rakt till oss, än någon som bara har en dag på jobbet. Vi hade tur och de sa ja! Vi valde att ha ”The day after tomorrow – Saybia” som är en relativt okänd låt men som vi lyssnade väldigt mycket på tiden vi träffades och ”För kärlekens skull – T. Gärdestad” som vi hade tagit rader ifrån redan i inbjudningskorten. Vi båda älskade två våra solosånger och solisterna kunde inte ha framfört dem bättre! Mina och många andras tårar rullade när de sjöng och deras tvåstämmiga sång bland det vackraste jag någonsin hört.

 Våra underbara solister

Vigselprogrammet utformades på samma tema som inbjudningskortet i stilren design och i ljusa färger. Vi skrev ner programmet och psalmerna så att gästerna enkelt kunde följa med. Tärnorna och marskalken delade också ut små påsar tillsammans med vigselprogrammet fyllda med puffade solroskärnor till gästerna som fungerade som ris. Eftersom okokt ris inte är bra för små fågelmagar så blev vi rekommenderade att köpa solroskärnor eftersom vi var utomhus. På påsarna satte vi fast tags med texten ”Lyckoönskning till brudparet”.

Våra vigselprogram

Våra rispåsar som delades ut tillsammans med programmen

Valet av brudfölje kändes ganska enkelt för oss båda. Jag står min familj väldigt nära och jag kände att jag ville ha dem nära mig under hela dagen. Därför blev mina två yngre systrar tärnor. Visst är det viktigt att ha någon med sig längst fram under vigselakten, men man ska inte heller underskatta allt mysigt man gör ihop fram till själva bröllopsdagen. De följde med mig och provade klänning, vi valde ut deras klänningar de var med och valde vigselplats och festlokal och vi har många, många timmar av planerande bakom oss. Självklart blir man mer engagerad och det är roligare att vara en del av planeringen när man bli tillfrågad att vara en del av brudföljet. På samma tema frågade även Robban sin storebror om han ville vara marskalk. Han ville ha någon när sig i sina förberedelser under dagen och som kunde lugna honom när han blev nervös.

Mina fina tärnor

Vi hade in i det sista 3 olika alternativ på vigselplatser i parken. Förstahandsvalet var nere vid vattnet, men eftersom det fanns risk för att det skulle blåsa för mycket hade vi även valt ut en lummigare plats i parken där man inte skulle känna av det lika mycket. Sista alternativet var att gifta oss på baksidan av festlokalen där alla fick plats under tak och visst skulle det funka, men det skulle inte kännas lika kul. Eftersom vi hade valt en utomhus vigsel så intalade vi oss att vädret inte skulle få förstöra vår dag, hur dåligt det än blev men det är klart att det kändes som om det spelade roll. Vi gifte oss i en period där det verkade vara svårt att ge väderprognoser och det var ofta fel och ändrades varje dag. Vi klistrade oss fast vid den första 10-dygnsprognosen där de utlovade 25°C och sol, men sex dagar senare stod det 14 °C och regn. Nu hade vi turen att den 24 juli blev den sista riktiga sommardagen i Värmland nu i sommar. På morgonen efter spöregnade det och det vädret fortsatte i flera veckor. Väljer man att gifta sig utomhus behöver man ha en extra plan, framförallt för ens egen skull, om vädergudarna skulle vara emot en.

Under vigselakten

Det blev mer jobb med själva utsmyckningen av vigselplatsen än det var tänkt. Vi lyckades få tag på bänkar och sittplatser i parken, men efter det var det ju bara en gräsplätt vid vattnet. Vi ville få platsen att kännas utsmyckad och markerad, men inte för mycket så att den fina omgivningen skulle hamna i skymundan. Jag hittade fina ampelhållare på ClasOhlson som vi köpte och satte vaser med blommor i längs gången. Vi plockade även blommor och satte på prästbordet i samma färger som de i gångarna. Vi hade även tänkt spänna upp ett tält över oss och smycka med tyger, men det visade sig att det blåste för mycket för att få upp det. Vi hade också köpt flera tält som både skulle kunna täcka oss och gästerna om det skulle börja regna eller bli för varmt. Nu behövde vi inte använda dem så vi kunde lämna tillbaka dem till affären eftersom vi inte packat upp dem ur förpackningarna.

 Våra amplar i gången

Visst kan man planera varje detalj hur mycket som helst och man kan matcha färger och kläder med varandra till förbannelse, men jag tror att det viktigaste för att få en lycklig upplevelse av vigseln är ens egen inställning. När man väl står där framme kan man inte göra något annat än att njuta och följa med. Kanske regnet öser ner. Vad gör väl det? Eller så är inte prästen i tid. Så var det i vårt fall. När vi kom till vigselplatsen så fanns det ingen präst där. Antingen kan man skratta eller gråta. Det är bara upp till en själv. Vår präst kom 10 minuter sent och då började han byta om. När vi väl stod där framme under vigsel struntade han totalt i vigselprogrammet och hoppade över allt vi hade kommit fram till innan. Inga solosånger och ingen diktuppläsning. Han körde bara på. Återigen har man ett val – bryt ihop eller följ med. Vår präst var under all kritik och han förstörde en liten del av min egen upplevelse av vår vigsel. Men vi blev gifta ändå och jag har ändå många underbara minnen från bröllopet. Under vigseln blev verkligen solosångerna tillsammans med känslan av att blicka ut över alla nära och kära höjdpunkten för mig. Sångerna blev sjungna direkt till oss, från två hjärtan till våra två. Och det kändes. Så det är egentligen så lätt och samtidigt så svårt. Att släppa kontrollen och ställa in sig på att man är redo, oavsett vad som händer. Men när man väl står där gäller det att kunna ta in allt och att våga titta in i alla gästers ögon för att känna deras kärlek.

Nyvigda 

Efter vigseln tog vår marskalk till orda, vi fick pussas och sedan regnade det solrosfrön och lyckönskningar över oss. Sedan blev det kram-kalas deluxe. Oj, vad det kramades och gräts och vad skönt det var att få säga till alla vad glada vi var att de var där och delade vår dag tillsammans med oss. Sedan drog vi iväg med vår cab på egna äventyr…

Lyckönskningar från gästerna

Färgstark dukning

Igår var jag och Robban i Nyköping på fina Alex och Lisas bröllop! Allt var verkligen jättebra fixat och det är alltid lika härligt att gå på bröllop, oavsett årstid. Idag är man lite sliten, men jag antar att det är så det ska vara dagen efter. Kommande vecka kommer att gå i full fart då det är många uppdrag som både ska avslutas och påbörjas och en hel del andra aktiviteter som ska genomföras. Det mesta är ju bara kul, men många kommer ändå att kräva energi. En kul nyhet är att jag numera assisterar på en kurs på Berghs! Kursen är Strategisk kommunikation för diplomstudenter och min roll är att administrera och fixa med gästföreläsare. Det är verkligen jättekul att få möjligheten att lära sig nya saker av grymma föreläsare det och kommer nog att ta en hel del av min tid framöver!

Förra helgen hade vi härligt besök över på middag och vi passade även på att fira Theresa som precis fyllt år. Vi åt god mat, drack gott och skrattade mycket, precis som det ska vara när vänner är på besök! Som vanligt ägnade jag mig mest åt dukningen, som jag tycker är roligast att pyssla med. När jag ska komma på ett tema på dukningen har jag märkt att jag väldigt ofta börjar i en blomsterbutik. Jag går och tittar och luktar på buketter och arrangemang och känner efter vad det är som fångar min uppmärksamhet mest. Den här gången var inget undantag. Redan innan jag gick in i affären såg jag den otroligt härliga och färgglada buketten genom fönstret som jag ville använda i min dukning. Den gick i flera olika toner som alla gav en massa energi.

Det var dessa härliga rosa-lila blommor som fångade mitt intresse. 

Jag visste fortfarande inte riktigt vad jag ville göra med dem, men jag köpte ett fång.

Jag visste att jag ville att den fina starka färgen verkligen skulle få lysa upp hela dukningen, så jag letade efter fina komplementfärger. Efter mycket om och men slutade det med klassiskt vitt och svart för att framhäva den rosa färgen så mycket som möjligt. För att inte få bordet för mörkt lade jag en stor svart duk underst på bordet och tre vita linnelöpare tvärs över bordet för att ljusa upp.

Helhetsbild över bordet och dukningen

Mitt på bordet vill jag ha ett arrangemang med de fina blommorna, men ingen hög vas då det oftast stör när man inte ser alla på andra sidan. Resultatet blev att jag klippte ner blommorna och satte ner dem i vatten i en grund cylindervas. Det blev verkligen den färgklick som jag ville ha på bordet.

Blomsterarrangemanget i genomskärning

Jag köpte även vita blommor av samma sort som jag ville ge till varje gäst. Så jag tog en stjälk och ett blad av blomman och stack ner i de pärlade servettringarna och placerade på varje tallrik. Att ge varje gäst något extra är en kul och fin gest som alla gäster alltid uppskattar och som gör att de känner sig lite extra välkomna.

En vit blomma placerades på varje tallrik

De blommor som blev över sattes i en vas och jag hade även köpt matchande ljus som jag placerade på ett ljusfat som fick bli ytterligare ett blickfång i rummet. Den här färgkombinationen piggade upp i höstmörkret och gav energi till alla runt bordet!

Ljusfat i samma färgspråk

Återhämtning DeLuxe

Ja, då börjar man återkomma så smått till livet efter den otroligt häftiga och extremt jobbiga resan som jag vart ute på. I 20 dagar åkte vi runt med kampanjbussen och genomförde ca 70 kampanjer runt om i Sverige. Med i bussen åkte partiledare, ministrar, staber, partisekreterare, riksdagsledamöter och lokala kampanjare omvartannat. Jag har med andra ord fått en otroligt bred bild av den svenska politiken och jag har stött på många härliga och inspirerande människor längs vägen.

Det var hektiskt när partiledarna åkte med bussen. Här ifrån valdagen i centrala Stockholm.

Lördagen den 18:e fick vi äntligen sova hemma och oj vad underbart det var att få komma hem! Det enda som fattades när jag kom hem var Robban som var på svensexa, vilket gjorde att det kändes väldigt tomt här hemma. Men han hade köpt blommor, mat och godis till mig och han skulle ju komma hem på natten, så jag bestämde mig för att ha en myskväll hemma med mig själv. På väg hem, iskall i spöregnet planerade jag en långkväll i badkaret med böcker, avslappnande musik, ett glas vin och med både hårinpackningar och ansiktsmasker. Efter det skulle jag kanske pyssla lite, ringa runt till vänner och krypa upp i soffan framför en bra film. Det gick väl så där. Jag kom hem vid 17.00-tiden hällde upp mitt glas vin och satte mig i soffan för att bara njuta av tystnaden. Vid 22.00 vaknade jag och undrade vart jag var, gick in i sovrummet för att hämta täcke och kudde och fortsatte att sova i soffan tills Robban kom. Rätt borta med andra ord, men det var så skönt att få sova ut!

Min outfit på valdagen

På valdagen var det dags för den sista turnén i Stockholmsområdet och vi stack iväg för att påminna folk att rösta. Vi hade fått Alliansens morotsdräkt ombord och någon var ju tvungen att hoppa i den där dräkten, så det fick bli jag. =) Så så här snygg var jag på självaste valdagen. Men jag kom med i flera olika typer av asiatisk och tysk TV i alla fall som alla älskade moroten.

 Moroten var även väldigt poppis bland barnen

Som ett brev på posten kom ju även alla sjukdomar när jag väl fått sova ut lite. På valnatten gick jag på Alvedon och Ipren och dagen efter bröt allt ut, feber, hosta, halsont, förkylning och ömhet i hela kroppen i en enda salig röra. Men om jag ska vara riktigt ärlig så var det rätt skönt att bara få ligga i soffan och tycka synd om sig själv några dagar och bara sova ut. Nu, någon vecka efter, har jag fortfarande inte återhämtat mig helt. Jag är frisk och kry, men fortfarande ganska trött och allmänt seg i skallen. Jag ligger efter med ganska mycket, men börjar nu så smått att återhämta mig på riktigt. Jag är van att arbeta mycket och länge, men det tär verkligen på en att arbeta dygnet runt i 20 dagar och inte få de där så viktiga andningshålen i form av en långpromenad, träna, ta ett glas vin, pyssla eller bara slökolla på tv på kvällen eller helgen. Men jag känner att jag är på gång. Snart kommer jag att komma in i min kreativa våg som sedan leder mig vidare till att börja ta tag i saker till 100 % igen. Snart så!

Från Centerpartiets valvaka på Hasselbacken